Ylva nuläge: Mitt liv i Hjo är väldigt annorlunda jämfört med hur mitt liv var i Stockholm, som natt och dag. Just nu lever jag emellan jobb och håller på med kompetensutveckling. Det är helt fantastiskt att mitt i livet få möjlighet till mer utveckling av sig själv. Efter att ha kämpat väldigt hårt som tf. platschef (ej eget valt, då jag var anställd som Kvalitetschef) på min dåvarande arbetsplats blev jag först väldigt ledsen. Den riktiga platschefen blev friställd och efter att ha tackat nej till att ta över, så fick jag gå när den nya platschefen var tillsatt. Men, detta öppnade dörren till Trygghetsrådet som har gett mig möjligheter till att utveckla mig ännu mer mitt i livet. Så, nu står jag här 2018, starkare och bättre mående än någonsin. Allt dåligt för något bra med sig, visst är det fantastiskt. Från mitt hektiska karriärsliv i Stockholm njuter jag verkligen av att fånga tiden och att få ta hand om mig själv på allra bästa sätt. Den bästa form av lyx. 
Senaste tiden: Det är lätt att tro att livet i Hjo är ganska tråkigt och händelselöst. Speciellt när man, inte just nu har ett riktigt arbete och är väldigt mycket ensam i den lilla staden Hjo. Men, jag mår bäst just nu och för första gången i mitt liv är lite egoist och tar hand om mig själv. Dessutom får jag göra det jag brinner för mest. Att hjälpa andra! Det är det vi vill göra och inspirera er med när idén kom att dra igång bloggen. Vi hoppas att kunna bidra med att få några i världen att må lite bättre. Jag blev så himla lycklig när min duktiga, stora inspirationskälla och vän Zenita tände på alla fyra inför denna idé. Vi är enormt tacksamma för en fantastisk respons som vi erhållit på den korta tid vi har varit igång. Detta har vi då jobbat en hel del med senaste tiden. Brainstormat mycket och lyft de ämnen vi brinner för och som hjälpt oss själva att lyftas mot toppen. Tillsammans har vi lyft detta till en oväntad framgång och då har vi endast hållt igång i en månad. Vårt mål är att ta steget vidare mot Prodcasting, förmodligen till hösten. Så underbart kul!

Vi har sålt vår älskade häst, vilket var så sorgligt. Vår Dolly, eller egentligen Madickens (vår äldsta dotter) har betytt så enormt mycket i vårt liv och då givetvis speciellt i Madickens. Men, tiden var inne för denna förändring och Dolly har nu fått ett jättefint hem och en ny bra familj. Därefter har vi köpt hund. Det går snabbt i vår familj när vi väl bestämmer saker efter många ibland hetsiga diskussioner hemma (vi har högt i tak). För tre veckor sedan hämtade vi hem vår Vita Herdehunds valp, Wega. I söndags blev hon 11 veckor gammal. Jag har aldrig haft djur under min uppväxt och nu har jag till och med blivit mamma till en hundvalp. Först katt, vidare katter, sen häst och nu hund och katt, Viggo. Oj, oj, tur att jag inte var nästan femtio när vi skaffade våra underbara döttrar. Det är helt underbart, men verkligen småbarnsmamma på heltid. Det är dessutom en tidsperiod i livet där min man har enormt mycket med sitt företag och barnen går fortfarande i skolan. Men, snart är det sommarlov. Wega verkar trivas hos oss och känns väldigt trygg. Vi gör vårt bästa med valpkurs, läser på och försöker vänja oss med hur vi ska uppfostra vår nya fina familjemedlem.Båtliv - eftersom jag är uppväxt i Stockholms Skärgård från jolleseglare till skeppare var båt i Hjo ett måste. Nu har vi sålt vår familjebåt och skaffat en båt som passar hela familjen. Lycka med en perfekt båt för Vättern, vår familj och med boende ett stenkast från Vätterns Strand. Fullt utrustad för fiske, Tommys önskan sen länge är uppfylld. En båt som båda döttrarna kan hantera själva och som vi alla kan njuta av på allra bästa sätt.Träning - ni som känner mig från förr vet att jag alltid rört på mig mycket. Riktig träning har jag dock inte gjort annat än sporadiskt i hela mitt vuxna liv. Fått ryck ibland och då tränat intensivt för att sen tröttna och återgå till det normala eller onormala. En gång i tiden var jag faktiskt elitgymnast, men jag slutade efter en olycka när jag var femton år. 34 år sen... pinsamt. Men, trots min tuffaste kroppsresa genom Bulemi (som ung), Cancer, amputation, övervikt osv.. står jag här idag och tycker om min kropp. Det har varit många år som spegelbilden varit min värsta ovän. Nu kan till och med den bilden boosta mig. Allt har jag mig själv att tacka för, att jag styr mitt liv mot välmående med daglig mental och fysisk träning. Dessutom är jag lycklig lottad och har förmånen att ha samarbete med den bästa och den vackraste coachen Zenita. Hon gör min träning både rolig och inspirerande. Så tacksam.Utredning - det svåraste i livet är när man känner att ens barn inte blir rättvist behandlad. Så, har det varit med vår Madicken större delen av hela hennes skolgång. Redan tidigt innan på dagis förstod alla hennes unikum. När hon var två år "läste" hon alla ord som fanns nedskrivna på dagis, då hon mindes ordens utseende. Redan då kunde hon heller aldrig sitta still när "alla" skulle göra så. Vi såg en energisk och fantastisk dotter utan några svårigheter. Men, detta med att hon inte kunde sitta still blev allt en större utmaning desto äldre hon blev. I skolans värld var det få som kunde hantera en smart, söt tjej med koncentrationssvårigheter. M klättrade inte på väggarna, utan desto mer hon själv förstod sin egen utmaning gömde hon sig med en kaxig och ibland bråkig attityd. Så enormt stolt hur hon med några få av oss vuxnas stöd skapade sina egna verktyg för att hantera och klara av sin vardag. Hon har lyckats så fantastiskt bra, trots att hon kämpat så mycket mer än många andra. För tre år sedan bestämde vi oss äntligen med M i spetsen att utreda hennes svårigheter och nu äntligen är det klart. Medelsvår ADHD blev hennes diagnos förra veckan. Blev både chockad och lättad. Vi alla visste att M hade ADHD, men inte att hon hade den graden och att hon kämpat så hårt. En exklusiv och unik hjältinna skapad av det bästa guldet.  

Psykolog – Min bild av psykolog var inte nådig. Jag har haft en bild av att många som blir psykologer har så stora problem med sig själva att det är just därför de är psykologer. Men, det var innan jag själv blev frisk från allt. Innan jag själv insåg att på det sättet jag hjälpt mig själv till att bli frisk, så kan även jag inspirera och hjälpa min omgivning till att bli friska eller att må bättre. Kanske är det så för psykologer också… Jag träffade i vilket fall en idiot när jag insjuknade i Cancer, en typ kändispsykolog som kunde tagit mitt liv. Bland annat sa jag till henne att jag drack för mycket och att jag var orolig att det skulle bli ännu mer med smärta och sjukdom. Hon sa; - fortsätt med det och att jag inte skulle ta tag i det problemet, utan det var nog med sjukdomen. Hon sa indirekt till mig "börja drick mer", vilket en som dricker för mycket hör. Det blev inte alls bra. Nu i varje fall blev jag rådd att för några månader sen, träffa en psykolog i samband med min kompetensutveckling. Jag kände lite varför nu? Jag mår äntligen ganska bra, så varför behöver jag det? Men, jag behövde ordna med den oordning och kaos som fortfarande fanns inne i min garderob. Jag visste inte riktigt var Ylva stod Ylva innan livskrisen och Ylva efter. Därav fick jag inse själv att jag behövde psykolog (trots motstånd). Nu är jag nästan färdigstädad och det är faktiskt så skönt. Jag är fräck nog att säga att jag använt mig lite av min psykolog som min papperskorg. Slängt efter att ha ventilerat en massa skit. Tidigare hade jag jobbat bort min stress, nu är även mitt kaos borta och det är städat och sorterat, så skönt.Bilder är från Zenita 45 årskalas, När vi hämtade Wega, Rosalines konfirmation, Morsdags SPA från döttrarna, Träning med Zenita på bryggan och från årets juldoppsfotografering. Bilderna innan är på Wega - valpen, Döttrarna 4 & 5,5 år, Jag, Rosaline och Madickens skolavslutming 17, Tommy & jag.

Framtid; Jag hoppas innerligt att vårt arbete med ylvazenita.blogg.se leder till att vi får möjlighet att hjälpa fler och fler då vårt budskap berör. Sen hoppas jag även att jag får mitt drömjobb med ledarskap, coachning och utveckling inom en snar framtid. En dag hittar jag och en trygg arbetsgivare varandra rätt. Nästa vecka påbörjar jag en utbildning för att bli diplomerad karriärscoach i Malmö. Det ska bli så roligt att gå på en utbildning om det jag brinner för och älskar. Tack denna gång från mig, Ylva med många kramar från Ylva & Zenita

ZENITAS INLÄGG INNANFÖR ROCKEN KOMMER INOM KORT